Eldfängt. Han spelar eldfängt.

Så betecknas hans pianospel ibland. Hur kan någon från det vintermörka och köldkalla Norrland påstås vara eldig. En paradox? Eller det fördomsfullt att tro att temperament har att göra med geografisk födelseort?

Låt oss se. Berättelsen om en artist skall handla om hans utbildning, varifrån han kommer och så spetsar man till det med en massa fantastiska recensioner. I Niklas Sivelövs fall finns remarkabla omdömen från mest hela världen men låt oss först blixtra till med några tidiga snapshots.

Det var en gång i Sverige, närmare bestämt i staden Skellefteå, en liten knatte på två år som spelade sönder ett trumset. En liten indikation om framtida grundlighet i arbetssättet. Hans syster gillade och sjöng populärmusik. Följaktligen tog han ut låtarna på tramporgel eller på elektrisk orgel - för den var mycket roligare att spela på än pianot.

Snart uppträdde han med egenhändigt skrivna låtar i bl.a. Västerbottens radio. Han var då åtta- nio år, en självsäker ung man som mycket väl visste vad han ville göra. Och gjorde det.

Förmågan att sätta sin egen prägel på de musikaliska uttrycken var tidigt märkbar. Hans lärare hade vissa svårigheter att kämpa mot hans egensinne. En tidigt utvecklad och utforskande nyfikenhet och en stark egen vilja och vision var redan från början två väsentliga karaktäristika.

På radio hörde han en dag en pianokonsert av Mozart. Den ville han spela men fick inte för sin lärare. För ung. Han blev inte glad. Förresten kunde han inte läsa noter. Det lärde han sig först när han var 14 år. Vad skall man med noter till när man kan spela ändå? I efterhand säger han som den insiktsfulle man han är att Mozart kan man tolka som bäst när man är riktigt ung och när man är riktigt gammal. Han komponerade, improviserade. Det har han fortsatt med. Jämsides med sin pianistiska karriär har han också en briljant tonsättarkarriär. Många av hans verk för många olika instrument och instrumentkombinationer har med framgång framförts över hela världen. Efter tiden hemmavid gick det fort. Efter kommunal musikskola kom han 16 år gammal in på Musikaliska akademien i Stockholm. En av lärarna var Lisa Pohjola som betydde mycket för honom eftersom hon uppskattade och uppmuntrade hans idéer. Han fick frihet att framföra dem under eget ansvar. Senare studerade han i Bukarest för en lärare som varit elev till den berömde Neuhaus. Utmärkelserna kom snabbt. Niklas Sivelövs spel fängslar och fångar på ett alldeles särskilt sätt.

Det har många vittnat om.

Vad är det då som är så märkligt med just honom? För att först reda ut det här med sydligt och nordligt så kommer moderns familj från Karelen och fadern med många musiker i stamträdet är av svensk härstamning. Det temperamentsfulla inslaget i tolkningarna ligger i hans eget väsen och är inte alls dämpat av någon kall vinternatur.

Vem blir en framstående musiker? Begåvning och arbete behövs och bidrar förstås förutom många andra pusselbitar. Vid samtal med Niklas Sivelöv förstår man några av hans utgångspunkter och visioner. Han reder ut det mesta empiriskt i ett slags forskningsarbete- det får ta sin tid, fast han å andra sidan snabbt tillgodogör sig den musikaliska texten och har en lätthet för att lära sig utantill. Han avskyr att stagnera, att fastna. Det kan leda till en viss rastlöshet, en tacknämlig bångstyrighet som är ett arv från barndomen i modet att gå vid sidan av allfartvägen. Här kommer också hans lust att gå in i kompositioner på ett djupgående sätt fram. Han kan exempelvis med lätthet, insikt och glädjefullt improvisera i Mozarts kadenser. Ett förhållningssätt som länge delvis har varit bortglömt.

Han har en stark förmåga att ge sig hän, han har intensitet och dramatisk känsla och kanske framför allt ett filosofiskt tänkande i det han försöker reda ut, förstå och fundera över musikens fundamenta, sammansättning och organiska former. Hans repertoar är otroligt bred och han är lika kunnig och intresserad av klassisk, barock, romantisk musik som av nutida. Hans spelsätt beskrivs kanske bäst av en recensent som menar att Niklas Sivelöv är en utomordentligt intelligent pianist som förmår utvinna pianots alla resurser och som har en gnistrande teknik.

Den skenbara lättheten, elegansen i hans interpretationer, att tolka så att det låter som om musiken föds i ögonblicket – de förmågorna besitter han. Det är ingenting självklart utvunnet. Med någon tillspetsning, menar han också själv, är det att ur kaos arbeta sig fram till klarhet, förändring och genuin tolkning. Det kan vara jobbigt och hårt men i längden leder det fram till något som är mera ovanligt bland unga pianister i dag: en egen profil. Den inträngande interpretationsförmågan har lett till att ett stort antal tonsättare har skrivit verk enbart till honom, bl.a. två pianokonserter. Men Niklas Sivelöv är mycket annat. Han är också en lysande och omtyckt pedagog med heltidstjänst och lärosäte vid Köpenhamns konservatorium. Han är som nämnt också en enastående och väl etablerad tonsättare. Hans inträngande ensamarbete hindrar honom inte från att med lyckade resultat samarbeta med andra kända instrumentalister, svenska och utländska.